Kreativ vardag

Heya. Här är jag igen. Det har gått runt 5 månader sen sist jag skrev här på blogg.se.  Jag har under denna tid hållit mig till Facebook statusuppdateringar, kommit på roliga och fyndig statusuppdatering om min vardag, bland annat ett dövt knullträd, CSN-lån bättre än SMS-lån, bekanta mig med toalettstolen i gate 19 och så vidare. Stor skillnad på hur jag använder Facebook idag och för två år sen – då hittade jag inte ens till min egen wall. Haha. Jag har även funderat på vad det är jag egentligen vill skriva i bloggen och om jag ska stänga ner bloggen för att jag inte vet vad jag vill skriva om. Men i hängmattan på Koh Maak kom jag på det vad jag kan skriva i bloggen!

Folk förknippar mig med böcker, och självklart ska bloggen bli bokblogg också. Där jag får recensera böcker som jag läst och tipsa/rekommendera böcker som alla läsare kan ha glädje av. Jag har hemma tillsammans med Mannen en hel bokvägg med många böcker som jag läst och blivit mina favoriter och många i hyllan har jag inte hunnit läsa än, ett kommande projekt.

Mina regler för denna blogg: Författarens namn och bokens titel, givetvis. En kort sammanfattning av bokens innehåll. Beskriva min upplevelse av boken och om boken tar upp intressanta frågeställningar ska jag givetvis skriva här också.  Citat som berörde/minns extra /ett sätt att visa bokens språk/uttryck av boken ska också skrivas in här.

Jag skulle också älska om läsare/vänner kan skicka egna bokrecensioner och då lägger jag upp här med länk till den egna bloggen givetvis. Första bokrecension kommer inom snar framtid , av Isabella Fonseca med boken ”Begrav mig stående”.


Fram till dess - läs en bok!

Sommaren har officiellt slutat, en ny årstid tar sin början idag, fru September!

Det betyder nystarter, vardagen har kommit igång igen på allvar, flera födelsedagsfirande, det inhandlas gymkort, nya höstkläder, böcker och ja värmeljus också. Alla mina 24 september tidigare har varit roliga, spännande och känslan av att ”det har börjat”, att livet kör igång igen efter en svensk sommar med spel, kubb, grill, bad och kärlek!

Denna september som förresten blir den tjugofemte i mina tjugofem varv i solsystemet som också kommer att vara intensivt, spännande, många nya möten och många tider att passa. Fru September, med din 31 dagar ska jag hinna till Mallorca på 5 dagar, Open Sign turnépremiär i Malmö 3 dagar, Open Sign i Örebro 2 dagar, och för att toppa det hela ska jag också hinna till Ghana i 8 dagar. Sen är dagarna slut, fru September.

Min överlevnadsstrategi är att leva i nuet. Enkelt så. Bara vara här och nu. Njuta av en god bok över en kopp te när tillfället ges, var än jag är i världen.  Livet är för kort för att stressa bort, bättre att ta till vara på stunderna och samla erfarenheter när det som är stressigast är min filosofi.

Sommaren har varit underbar. Som en sommar ska vara. I gott sällskap, avverkat flera klassiska böcker, god mat, nya upplevelser, skapat nytt nätverk och framförallt njuta av kärleken till livet, mannen, familjen och vänner.

Nu kan livet börja på allvar tycker jag! Biljetter i filofaxen, tiderna noterade, organisera packningen, bokade tvättider, internetuppkoppling ok och latopen är redo för världen. Ja, världen, är du redo för mig? För här kommer jag!

God skymningafton i septembermörket

/Mia

Dagen då jag blir ytterligare ett år äldre. Ett solvarv är till ända. Dagen är här, då solen står som längst, dagen är längre än natten. Det symboliserar liksom vem jag är och jag lever som jag lär. Jag tror alltid att dagen är längre än vad den är. Den eftermiddag för 25 år sedan föddes jag i en solig eftermiddag då mamma låg i sjukhuset, besviken över att inte få vara ute i det fina vädret, 21 juni 1985, en varm midsommarafton.  Då kom jag. Helt plötsligt finns jag här och skulle göra det i kommande 25 år. Fram till kvällen innan dagen som är officiellt för min födelse.  Jag gör nu några återblickar för att hylla livet, för att hylla alla lärdomar jag har fått genom livets ibland snåriga men ack lärorika resa.

Hylla livet är att ta hand om hälsan. Mina föräldrar tyckte att det var viktigt att äta vitaminer när jag var liten. Därför är mitt tidigaste minne är när jag tiggde och tjatade på pappa om att jag skulle få ta en (flera) skedar av Sana-Sol som smakade så gott. Jag var arg och slog i kylskåpet för pappa sa nej. Gud vad arg jag var, jag grät framför spegeln bara för att se mig själv ledsen. Tidiga tecken på självömkan, tydligen eller talang på skådespeleri, välj vilken ni.

Att också hylla livet är att när man förstod att man finns till! Min allra första puss från någon annan än min pappa fick mig att öppna ögonen för världen därute. Det hände i dagiset, jag lekte tillsammans med en pojke som tydligen var småkär i mig för han gav mig en stor blöt puss och sprang iväg och gömde sig tills hans mamma hämtade honom. Känslan var svindlande, stort och det bekräftade att jag verkligen finns.

Att hylla livet är också att våga minnas jobbiga saker och se vad för erfarenheter det har gett personen. I högstadiet blev jag utfryst en period. Det var tufft att hantera, känslan av att vakna och vara rädd för en ny dag på skolan, det minnet kommer jag alltid att bära med mig, jag väljer att göra det till en erfarenhet och hjälpa andra utfrysta ungdomar och stävja mobbning, erfarenheten har gett mig också ett begrepp; ett socialt ansvar. Vad den är kan vi gå in på en annan gång.

Att våga följa sin egen väg, sina drömmar och stå för sin vilja är att våga hylla livet fullt ut! Att jag har gjort en fantastisk resa i livet beror på min envishet, drömmar och min stålvilja. Mest av allt är jag stolt över vandringen till Mount Everest Basecamp, en barndomsdröm infriades och där föddes det flera nya drömmar. Jag är också stolt över mitt arbete med projektet, det är också en annan dröm som infriades och jag är oändligt tacksam för det finns personer i omgivningen som uppmuntrar, stöttar och finns där. Vad vore jag utan dessa personer. Jo jag kommer att vara fortfarande Mia men inte vågat försöka.

Störst av allt är kärleken. Vad vore livet utan kärlek? Blir självklart en hyllning till kärleken! Familjen och vänner i all ära. Utan personerna skulle jag aldrig ha landat på fötterna. Kärlek har också ett annat eget speciellt kapitel. Alla mina kärlekar, gud vad kär jag var i kärleken. Det spelade inte roll liksom vem killen var, men känslan av att vara kär. Tonårskänslor kan vara enorma stora ibland. Jag har gått och tittat på killar som var så fina, gjort tarvliga försök till flirt, korta romanser som slutat med tårar. Tills Mannen med stort M tågade in i min värld. Mannen, du är det största som hänt i mitt liv. Du med din klokhet, lugn och äventyrlusta utmanar mig och min värld varje dag. Jag älskar dig oändligt mycket.

Grattis till mig själv! Jag ser framemot resan och undrar vart hamnen, framförallt hur hamnen ser ut. Vem jag är, vad jag blir, var är jag, hur ser mitt liv ut, när milstolpar sätts är frågorna som jag funderar över. Eller som Mannen säger, bättre inte fundera för mycket, enligt Humes lag kan vi inte vara säkra på att solen går upp imorgon. Så njut och lev i nuet, kära läsare!

ungefär så här.....

Här med brorsan som kom på besök på isen utanför Eriksdalsbadet . Helgen var mysig med god käk,en dötråkig hockeymatch, lite syskonirritation, många skratt och långa snackstunder. På bilden föreställer oss, om även lite barnslig uttryck men hoppas att läsarna förlåter det då det inte tillhör vanligheter att jag lägger upp bild (er!!!!) som jag gör idag.

Sen ville givetvis brorsan och hans tjej komma med i bild, de tänkte göra nåt roligt men ack så här kan det gå ibland!!


Till oroliga läsare: M slog sej inte i huvvet! Sann hjälte som brorsan lyckades han krångla upp M tilbaks till en sån här postition.




Allt slutade väl och vi fortsatte promenaden och avslutade med varma smörgåsar och choklad i mitt kök. Mysigt värre!

//M

Teddy är fortfarande kvar och är lika goosig. Vi var på utflykt i söndags på Himmelska hundar, han fick festa på en smarrig mezetallrik óch så stal/bjöds mat från några barn som var där också, tjuva lite grädde från brorsans kladdkaka hanns också med.. Vi träffade också Linda och hennes coola Azi och Ira med hennes supermjuka Mio, pälsen var som...silke för mig och när jag kommenterade hur mjukt det kändes så svarade Ira att pälsen är hårdare nu än när Mio var valp. Tur att jag inte träffat när Mio var valp, för då hade jag tjyvat hem honom och sovit PÅ honom.

En bild från HUH på 20% av mannen och 70% på Teddy. Love hans halskrage. 
 

Teddy är en rolig hund, stor personlighet i en liten hund. Han är teaterhund verkligen, apar och visar upp sig. Han älskar mjukisen giraffen som mannen o jag döpt till bästisen som är lite större än honom själv och han kan ligga på golvet i evigheter och brottas med bästisen. Skitgulligt. Här kommer det gråtas i floder den dag han får åka till ett nytt hem.

Det var med en positiv förvåning när jag läste SDR:s startsida där det förkunnades att radio P1:s program "Vinter" med vinterpratarna ska teckentolkas på webben. Det är en häftigt projekt tyckte jag, även om jag har aldrig varit intresserade av radio - som en kompis uttryckte sig förut; man saknar inte det man har aldrig haft, helt enkelt.

Det är roligt att SR är nyfikna att försöka tillgängliggöra radion för döva och hörselskadade och med teknologin är det tydligen möjligt att sända på teckenspråk, om även lite senare skede än själva radiosändningen. Men det som gjorde mig ledsen var en blogg som länkat till Expressens artikel om Vinter-programmet ska teckentolkas. Jag tycker att personen som skrivit inlägget har väldigt sned och vriden syn på dövhet och teckenspråk - med skribentens ord från dennes blogg som jag inte vill hänvisa till och därmed ge skribenten fler antal besökare, tycker att bloggen förtjänar inte uppmärksamhet:

"Så uppe i det blå svävar dessa flummiga vänstermänniskor att de vill göra radio för döva. Nu kan vi vänta oss tv för blinda och nyheter och underhållning gjort av stumma. Stumma ståuppare är väl nästa vansinnesprojekt." "Döva ska inte ha radio. De kan jobba på sluten verkstad, och hållas borta från vanligt folk."

Men herregud! Att jobba på sluten verkstad och hållas bort från vanligt folk - det är en syn som Sverige hade på 1700-talet. Bästa av alla världar så skulle inte det finnas människor med likande värderingar men tyvärr finns det - om man ska jämföra lite, synen på teckenspråket och döva säger man ofta det är viktigt med teckenspråk och att det ska efterlevas i samhället. Det ser tvärtom ut i de svenska stugorna - synen på dövhet/ hörselskada är mediciniskt och tycker ofta att om man kan ta reda på vid en graviditet om fostret bär på en döv gen ska tas bort - det tåls att jämföras med smygrasism som finns i de flesta svenska stugor. Det handlar inte om ovilja eller elakhet utan det handlar om okunskap! Därför är det extra viktigt med att fortsätta sprida kunskap och få samhället att erkänna döva och hörselskadade, inte utifrån språket utan utifrån som fullvärdiga medborgare.

Jag funderar vidare på om skribenten lever i Afghanistan skulle skribenten nog vara en av extremisterna som inte vill låta flickor gå i skolan för att det är slöseri med tid, eller om skribenten finns i USA skulle denne vara extremt religiös och ingå i Ku Klux Klan och hata att ha Obama som president eller skulle vara aktiv i SVP-partiet Schweiz och nyligen har vunnit i folkomröstning om förbjuda resa minarer i anslutning till moskéer. Men nu har vi oturen att ha skribenten här i Sverige med taskig inställning till teckenspråket och döva/hörselskadade. Jag refererar till rubriken - extremister finns överallt och jag väljer att se det som en motpol för att viljan ska finnas att förändra världen till en bättre plats att leva i. 

//M

En liten sommarhälsning från oss som har vandrat upp till Mount Everest Basläger på 5364 m höjd på 7 dagar. En gammal barndomsdröm infirades och en ny dröm föddes där på baslägret, att jag får återvända en dag för en expedition till Mount Everests topp.

Det var en svindlande känsla att vara halvvägs till himlen och nosa på världens högsta topp, och få känna på den omtalande tunna luft som finns på + 5000 m höjd. På en strand andas vi full syre dvs. 100%, på ca 5000 m höjd är syreintaget endast 51%, så det var väldigt tungt att vistas på så hög höjd emellanåt, speciellt när vi skulle gå uppåt för man fick andas dubbelt så mycket för att kroppen få det syre som den behöver.

Vandringen upp tog 7 dagar, nedåt tog det 5 dagar totalt 12 dagar.

Vykortprojektet rullar på och jag hoppas att alla inblandade har fått kort? Ny vykortsats är på väg till Sverige med upplevelser från Kolkata i Indien och Kathmandu + vandringen i Nepal!

Vi är på väg till juntans Burma eller som juntan hellre vill omvärlden skall säga ”Myanmar” istället för Burma.

Ha en fortsatt trevlig svensk sommar!

/Mia och Mannen

Jag blev väldigt förvånad när jag räknade dagar, vi åker Asienluffen endast om 48 dagar. 6 veckor kvar tills planet lyfter från Sverige. Så snart. Vi började prata om denna resa för nästan 2 år sen, då kändes det som en dröm, avlängset, inte genomförbart men här har vi flygbiljetter och fått grönt från jobbet att vara tjänstledig en kort period. Jag längtar till det här:
 Blir så perfekt att varva ner efter idrottspelen då jag jobbar intensivt hela veckan!

Det känns roligt men samtidigt otroligt stressframkallande, visum inte klara än, jag måste förbereda vikarien mer och avsluta saker innan jag åker. Känns svårt att bara rakt av så där klippa av allt och åka iväg. Det blir en nyttig erfarenhet.

Jag ser fram emot att se, uppleva och möta kulturen i Asien som är olikt Sverige och har även mentalt förberett att det inte blir som en dans på rosor,  har hört folk berätta om speciellt Indien att det kan bli stundstals jobbigt med folk som kommer fram för att man är vit. Men guuud vad jag ser fram emot att åka iväg trots stressen med att bli klar med allt.
 hittade detta bild och tror att de som varit i Indien känner igen miljön.

cvio ska fan hinna med 21.01 bussen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

hejhejhej för kvällen!!!!!!!!!!!rapportetar n'r vi ehhemma

KOMMENT%ERA!!!!!!!!!!!!!!!!!!

2005 september!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

mia: spana in min vackra hårsvall. kanske dags att börja spara igen?!